Jag har PMDS. Jag fick en ångestattack och skar mig själv igår kväll. Jag kan inte berätta det för min pojkvän, för han kommer bli arg. Sen ringer mamma mig och tjatar på mig när jag redan är arg och ledsen som det är. Jag mår skit, och hon säger åt mig allt jag ska göra, som om jag inte redan visste. Jag har bott själv i snart tre år, jag kan klara mig själv. Det är som att hon subtilt talar om för mig hur värdelös jag är. När jag påpekar att det vore trevligt om hon kunde ringa över ett annat ärende istället för att bara gnälla på mig så blir hon sur och lägger på. Tack för den förståelsen. Du kan absolut sätta dig in och försöka hjälpa min syster med Aspergers, men när det kommer till mig så verkar du faktiskt inte bry dig ett piss. Du försöker inte ens. Du kan inte ens förstå hur det känns för mig, och du kan vara så brutalt okänslig. Jag orkar det inte.