Jag tog fram en kökskniv och slipade den noga. Sen satte jag mig i soffan och rispade med kniven på låret och armen. Inget djupt alls alltså, men så att det blödde och så att det kändes, eftersom det inte var en ångesthandling. Jag vet inte vilken sorts handling det var, men det var inte i ångest. Jag vet inte varför jag fick det här behovet. Egentligen känner jag mig inte tillfredsställd, men jag ska träffa en vän i morgon, och jag vill inte att det ska märkas för mycket.

Just nu vill jag bara skära mig sönder och samman. Varför? Vet inte. Känner för det. Jag vill bli berusad, hög, blodig. Känner fortfarande inga känslor av ångest eller att vara ledsen alls. Det skulle vara mycket enklare att definiera ångest än min tomhet. 

De senaste dagarna har varit mer fundersamma än vanligt. Lyssnar i princip endast på 4 non blondes med What's up? och funderar på droger och tittar i taket. Jag vet inte ens varför jag inte känner destruktiva känslor av det. Jag känner ingenting riktigt, jag är mest tom. Jag känner starka känslor att jag vill ta droger däremot. Hur mycket som helst, och bara inte bry mig. Jag borde känna den destruktiva laddningen i det, men jag gör inte det. Jag tar det lika lätt som om det var glass jag var sugen på. Jag vill röka cannabis, ta LSD, svampar, allt möjligt. Varför känner jag så här? Det vet jag inte, och jag skiter rent ut sagt i det. Vill bara göra en massa crazy saker som jag kan berätta om senare i livet. Jag menar, ingen skulle direkt märka det. Jag bor helt ensam och har mina föräldrar på långa avstånd, och jag umgås inte med så många människor på fritiden. Detta är verkligen ingenting jag skulle prata med någon alls om öga mot öga. Det är precis syftet med den här bloggen. Vi hörs.

Just nu känner jag bara att jag vill dö. Ingen bryr sig om mig i alla fall. Jag är ivägen och jobbig.

Min bästa vän klagar på mig hela tiden, och dissar mig. Hen drar ut på en massa saker, och jag sitter ensam kvar hemma i henoms lägenhet. Jag vet att hen inte för en sekund skulle ge upp sitt sociala liv för mig. Inte en chans.

Idag har jag varit hemma hos en kompis och varit sjuk i feber och sånt. När hen gick iväg till skolan så kom mitt ex över till henoms lägenhet.

Back story:

(Exet gjorde slut med mig för att hen har commitment issues so to speak, sen så har vi varit kk's och så ändå. Men en dag så gjorde hen "slut" med mig som kompis med, och blockade mig på Facebook och så. Hen var en riktig douche. Sen massor av månader senare så råkade hen ringa fel, hen skulle ringa till sitt syskon och fråga när hen kom hem, och ringde istället till mig (jag och exets syskon har samma namn). Dock så svarade jag inte, för jag hörde inte telefonen, så jag smsade och frågade vem det var, för jag hade inte det numret. Då sa hen sitt namn. Efter en stunds konversation så sa jag att jag önskade att vi kunde stryka ett streck över skiten och bara vara vänner. Hen gick förvånansvärt med på det, och jag kände mig så himla lättad över det.)

Men hur som helst så hade jag och exet skrivit på sms en stund, och sen så lade hen till mig på Facebook igen så vi kunde prata där. Hen undrade om hen skulle komma över, jag sa att det var okej. Hen kom hem till min kompis och vi gick ut och rökte hasch (första gången för mig). Sen så gick vi in och hade sex nästan omedelbart. Ingen av oss hade haft sex sen slutet på oktober när vi låg med varandra då.

Efter att vi båda kommit så sa hen: Tack. Jag frågade: För vad? Ex: För att du förlåter mig. Jag var en douche. Jag svarade: Ja, det var du. Vi strulade hur mycket som helst, sen gick vi ut på balkongen och rökte mer. Sen hade vi sex igen. Efteråt så myste vi. Sen så somnade hen och sov i flera timmar.

Jag blev inte ens hälften så bäng som hen blev. Jag har ett litet sugmärke på halsen nu, och vi bestämde att vi skulle vara kk:s igen. Mitt ex var den första personen (och den enda hittills) som jag har haft sex med. Så det känns tryggt så. Hen vet mina kinks, och vet hur jag fungerar helt enkelt.

//W.I

Du som läser det här inlägget, välkommen, jag ska nu berätta för dig vad som kommer att hända i den här bloggen. Jag är en person som vill skriva ut händelser i mitt liv helt ocensurerat. Jag vill skriva ut allting och inte behöva tänka på vilka som ser och inte ser. Jag skriver under pseudonymen Walter Igor.